Frans på vift: Vinterland

Imorse var det inte svårt att gå upp. Glipan mellan gardinerna lovade blå himmel och hopp, skutt och studs var jag uppe och drog bort dem - och blev bländad av en kritvit vintervärld badad i solsken. Termometern visade på - 2, klockan på 09:10. På trädet utanför vilade snö som små vita kuddar och täckte alla grenar och kvistar i mjuk bomull. Hela världen utanför mitt fönster var inbäddad i silkesmjukt, vitt sockervadd. Ibland önskar jag att svenskan var lite mer mångfacetterad, som Inuiternas språk Inuptitu där det faktiskt* finns över 100 ord för snö - för jag önskar att jag kunde beskriva snön så att ni verkligen förstod hur fluffig, mjuk, och kuddig den var. Den var sådär att den låg tjock över hela staden, 2 decimeter vaniljglass, men ändå kunde man ta upp lite i vanten och blåsa iväg den som sagoglitter från en Disney-film.

Efter ett litet glädjetjut slängdes det på flera lager av kläder eftersom det brukar blåsa vid stranden, och det var dit hela kroppen längtade vid det här laget. Ute i köket träffade jag min kinesiska flatmate Nana som lagade lunch** medan jag hetsigt slängde i mig min frukost. Man vill ju inte missa morgonsolen när kameran ska med. Nana var alldeles sprallig hon med för hon hade aldrig sett snö, och landskapet utanför fönstret liknade för henne något ur en film. Hon bestämde sig snabbt för att följa med, och tillsammans pulsade vi oss ut genom Hillhead och bort havet. Det var en helt fantastisk upplevelse att se Nana, som är världens gladaste lilla människa och liten nog att två steg för henne motsvarar ett för mig, hoppa omkring i den djupa snön och skratta och ta kort på allt hon kom åt. Hon sprang i cirklar genom det orörda vita på ängen, skrev namn och figurer på kinesiska, gjorde snöänglar och rullade runt - och tog sedan kort på allt. "This is wondefrurl! This is wondefrurl!". Vi tog oss hela vägen ner till stranden, alltjämt plåtandes, pulsandes och skrattandes, och väl nere vid havet stannade vi ett bra tag. Vinden var isig och rev i kinderna, men det gjorde inget. Vi fick många fina bilder (titta ner!) och en stor dos frisk vinterluft. Ljuvlig start på helgen!

* min antropologilärare gjorde sitt fältarbete i norra Kanada!

** varför lunch 09:15 undrar ni? för att hon går upp 05:30 .. VARJE DAG

Nu sitter jag vid mitt skrivbord och väntar på rotfrukterna som rostas i ugnen. Det luktar gott.. Underbara toner från Koop svämmar ur datorn och jag redigerar lite bilder från idag medan jag väntar. "Årets Kock" gick i bakgrunden på svtplay ett tag, och ett besök på restaurang "Basement" ser ju inte ut att vara ett så dåligt val om man är i Göteborg någon gång.. ? (hint, älskling..). Sjukt inspirerade tävling, man blir enormt sugen på att gå en matlagningskurs eller två och lära sig trolla med mat som de gör. Vore inte fel! Idag blir det dock inte så mycket kulinarisk magi, får nöja mig med mina gyllenbruna godsaker i ugnen som just nu doftar så härligt att magen kurrar runt ordentligt. Dags för middag :) Kramar!