Alone again

... men inte länge till!

I söndags tog jag järnfågeln över till öarna igen. En gratis vecka hemma gjorde mig mätt och resan ganska lätt och trevlig istället för ångestfylld, och när jag lyckades knipa framsätet på övre våningen av dubbeldeckaren som tog oss till Aberdeen från Glasgow var lyckan total. Front row seat till en tre timmar lång resa genom ett skymmande, grönt och böljande vårlandskap. Var en härlig resa. Överallt bara spritter det av liv här. I varje fårhage sprang det lamm, bara några dagar gamla, och lekte i det smaragdgröna gräset eller vilade bredvid sina mammor. Körsbärsträden blommade för fullt och kantade vägen med sina vita små blommor, och på varje gren på varje träd satt små knoppar sprickfulla av ljusgrönt, ivrigt liv. Kvällen var ljummen och jag satt som på första parkett i den finaste teater på min plats högst upp vid panoramafönstret. Priscilla Ahn i öronen och ett grönt landskap som doftade vår nästan ända in till mig swishade förbi, medan en tunn kvällsdimma lade sig över åkrarna. När vi kom in i Dundee var det lågvatten i floden Tay, och dess 200 meter breda fåra låg spegelblank och mysiskt disig. Den långa järnvägsbron reste sig mäktigt mitt i floden, som mörka jättar på rad. Några måsar seglade slött över det blanka vattnet som reflekterade de blålila molnen ovanför. Priscilla sjöng och jag kurade ihop mig i sätet. Av någon anledning så väntade jag mig att Aberdeen skulle vara mörkt och ruggigt som när jag åkte, och jag hade inte räknat med det rosa skymningsljuset som mötte oss bakom tinnar och torn när vi rullade in i hamnen. Det kändes helt okej att vara tillbaka. Katharina och Michael som varit på dagsutflykt i the Highlands mötte mig med röda ferrarin och körde hem både mig och mina trötta axlar. Överallt här är det fullt av nytt och sprittigt liv nu, parken är omsådd och slänterna överrösta med påsk- och pingstliljor. Det är varmt och gott och jackan får stanna inne, bara jag, ett par tygskor och en anteckningsbok strosar runt mellan föreläsningarna. Livet är gott :)

Men imorgon är det slut på min ensamma lunk. Imorgon kommer mamma och Barbro, mammas kusin, och det ska bli så himla mysigt att ha dem här ett par dagar, visa dom stranden och parken och universitetet, och förhoppningsvis komma upp i Högländerna någon dag. Kanske blir ett besök till Nessie? Lovar hur som helst att det kommer bildbevis på våra äventyr här uppe.

Hoppas ni har det gott hemma! Ska tänka på er nästa gång jag luktar på en gren körsbärsblommor eller tar in en bukett prunkande påskliljor.. ;) Tack för en underbar månad hemma. Puss&Kram sålänge!