Eyjafjallajökul - ny bästa vän
Det är en ganska häftig känsla att se en stad vakna ur en vinterdvala. Göteborg förvandlas och lever upp när vårsolen bestämmer sig att stanna kvar och låta kalla, trötta, vinterbleka göteborgare tina både kropp och humör, krypa ut i solen, blinka lite, le åt krokusarna som kämpat sig upp i Kungsparken - och leta fram solglasögonen. På en solig gata i april mellan Kungsportsplatsen och Grönsakstorget myllrar det av solhungriga människor, vårsugna, värmesvultna, sommardyrkare. De sitter på bänkar, alla tusen uteserveringar, kanalmuren, trapporna upp till Pedagogen och i parkerna. Lycka är att gå ibland dem :)
Det kanske är svårt att förstå min obsession med livet här hemma, men jag ska försöka förklara: Det är nämligen så att jag har kommit på att jag har världens bästa liv. Jo, det är sant. Det är inte mycket, inte flashigt, det är knapert och skralt ekonomiskt, men rikt i överflöd på värme, omtänksamhet och kärlek. För det första är jag är kär. Och det så in i bomben! Har världens finaste vänner som ger så mycket av sig själva och sin underbara energi att man inte kan fatta vad man gjort för att förtjäna att ha dem i sitt liv. Och när solen skiner över Göteborg finns det inte många ställen som är bättre. Att flytta utomlands har lämnat många viktiga läxor; den värdefullaste kanske den om vad man faktiskt redan har. Perspektiv. Frukostar i morgonsol på balkonger och caféer, luncher och middagar i goda vänners lag, en promenad över Göta Älv-bron och en sval cykeltur tillbaka. Särö och picknick i en klippskreva vid havet. Varma, släta västkusthällar. Saltig, frisk luft. Årets första glass :) Man behöver inte så mycket mer för att vara lycklig :)
Så elda på, Eyjafjallajökul. Jag stannar mer än gärna :)
Livet är vackert ibland..
dina ord far mig att falla en tar.
SvaraRadera//framlingen i aus