FAITH

Något som är super här är att alla tror på något. Oavsett om man är Muslim, Kristen, Hindu eller "dyrkar" stamfäder respekterar man varandras tro och man finner trygghet i att det finns ett större väsen. Att komma hit och gå ut med att man är Ateist funkar inte. Folk tror att det är något fel på dem som inte har en tro. Ungdomarna på skolan kommer ofta från ostabila familjer och deras otrygga vardagsliv kombinerat med tradition gör att alla finner en tro på en Gud.

Detta ger oss som missionsteam en grund att stå på vilket är kanon om man ska börja bygga upp de ungdomar som har det tufft. I Sverige hade man fått börja med att ta diskussionen OM Gud existerar, vem han är, i vilken religion han finns och varför hit&dit i all oändlighet. Den delen finns inte här och det är så skönt! I alla större samanhang här i CT finns ett litet religiöst budskap inbäddat och folk tar det till sig istället för att, som i Sverige, kika sig över axeln för att se om "de andra" lyssnar när det pratas religion.

Idag hade vi Assembly på skolan, det hålls en gång i veckan för att informera alla elever om aktuella projekt och schemaändringar osv. Två Afrikanska pojkar tog mod till sig och gick upp på scen för att hålla i Devotion. De två killarna hade med sig en bibel och läste en rad samt bad för den kommande veckan. Under bönen visade alla respekt och böjde sina huvuden. Man slås av att det är en så fin gest, både av respekt för de troende men också för att SA är ett kristet land och man håller traditionen vid liv. Så varesig man är troende eller inte- Sverige har blivit på tok för grått i sinnet! Vi har en hård yta som är svår att komma igenom, här nere är folk öppna och varma och tar till sig ord som lixom gör att man mjuknar upp på insidan. Det känns som att vi har det för bra i Skandinavien för att ens överväga Gud och hålla kvar vid religiösa traditioner. Shame!

Gott bibliotekshäng!

With Sharon-Ann.

Djup diskussion på tjejgruppen!