Frans på vift: Intryck

Jag hade förberett mig på att det samhälle vi skulle möta här skulle vara annorlunda jämfört med vad man upplevt av andra länder. Men jag hade svårt att skapa en bild av hur eftersom jag vet så lite om Vietnam. Det bestående intryck jag har nu, baserat på vår timlånga taxiresa från flygplatsen (som kostade mindre än 30 sek/person i minibuss, nästan skamligt) och våra få upptäcksfärder hittills är ett uråldigt, betongklätt, färgglatt, fattigt, grönt, skitit, smoggigt, tutande och tjutande sammelsurium av stad, natur och människor där alla försöker hanka sig fram bäst man kan. Allt är annorlunda. Trafiken är fascinerande, inte bara för att man har dödsångest varje gång man befinner sig i den utan även för att människor lever i så nära anslutning till den. Ett mer offentligt liv. Många belägrar helt enkelt olika delar av trottoarer, gatuhörn och vägar och gör dem till sina. Folk lägger ut filtar eller handdukar, korgar och hinkar och säljer frukter av olika slag eller spelar spel, lagar klockor, meckar med moppar, blir klippta eller äter en familjemåltid vid eller på vägen. På en bit trottoar sitter en familj och grillar hund på spett som vi skulle grillat gris. Samtidigt verkar det för en utomstående som att officiella trafikregler som en gång kanske funnits totalt ersatts av infromella blickar som på ett ögonblick bestämmer vem som kör före vem, av tutningar, och allmänt kaos. Fotgängare och cyklister mitt i vägen blandas med moppar, bilar och lastbilar, och varje gång man ska över vägen är det bara att blunda och gå och be en stilla bön om att en gång få se andra sidan. Välbyggda, långsmala och färgglada hus i Londontown-stil blandas med ruckel av korrigerad plåt, havlfärdiga byggen, halvrasade byggen, och tjocka, svarta, spretiga spindelnät av kablar och ledningar. Allt inramas av gamla sovjetinspirerade betongbyggen, telemaster, skrapor och reklampelare. Det är SÅ annorlunda, och SÅ spännande. Hotellet vi bor på är i finaste laget, ca 95 sek/person och natt, inkl frukost och fin balkong med utsikt från 6:e våningen. Vi ska kika på alternativa boenden idag; en lght som skulle rymma alla 17, eller hostel för halva priset natten. Får se vad vi bestämmer oss för.

Vi kom just tillbaka från en tur på stan och runt sjön här i närheten, och från den godaste lunchen på länge. En sak som är svårt att vänja sig vid är valutan - man känner sig som en kung när man tar ut 3.000.000 (ja, miljoner!!) vietnamesiska Dong, men när en klase bananer kostar 20.000 så förstår man hur det fungerar. 100.000 dong är ca 30 svenska kronor. Hur som så är det tydligt att en backpacker kan leva ett gott liv här, då det är den billigaste maten som är den godaste och den lokala frukten som smakar mest. Inför lunchen tog vi sikte på det ställe där vi såg flest vietnameser sitta och äta. Det var ett litet ställe med en ännu mindre bit trottoar för servering, och eftersom vi var 9 pers så blev vi invinkade och förda upp för tre minimala och trånga stentrappor till det rum där jag antar att personalen äter. Med utsikt över gatan nedanför och på små plastmöbler satt vi sedan och blev serverade en braklunch av vietnamesiska hemlagade läckerheter för ynka 30 sek styck. Kött- och svampknyten i kål, kyckling, revbensspjäll, fiskkakor, sauterad kål och andra grönsaker, soppa på kött, potatis och svamp, färsbullar med svamp och tomater, ris, soya, chili... och allt var gott. Lycka (: