Statligt inflytande

Nu när vi varit här i Hanoi en vecka så känns det som att man börjar landa i rytmen och i hur saker fungerar, vilket är skönt och jag trivs verkligen jättebra. Jag tror aldrig att jag gillat en stad så fort som den här (förutom möjligtvis Sydney). Visst är det kaos och intensivt, men det finns någon form av inneboende, charmig rytm som gör att man känner sig trygg och säker mitt i stadspulsen. Men att börja känna sig hemma betyder också att man börjar få en känsla för vad som pågår bakom kulisserna. 

Här om kvällen satt ett par kompisar och pratade på en lugn bar runt kl 11 på kvällen, när de plötsligt hörde visselpipor och rop utanför. Det var polisen som tyckte att det var dags att stänga ner baren och skicka bort alla. Så de fick helt sonika lunka därifrån. I förrgår var vi ute på en irländsk bar, och då hände det igen. Poliser på mopeder, visselpipor och stränga order om att börja traska hemåt. Någon blir dragen i armen, någon förstår inte vad som händer och blir arg. En av våra australiensiska kompisar fnös irriterat och kommenterade: That's communism for you. 

Jag har tidigare nämnt att jag varit fascinerad över hur människor gör en del av gatan till sin och tjänar sitt dagliga leverne på den lilla plats som deras filt, plaststolar och kok-kärl eller barberarstol tar upp. Men den informella hyran för deras lilla plats i världen är enorm. Varje litet stånd måste betala mutor till de lokala myndigheterna och polisen, annars blir de bortrensade direkt. Osäkerhet gömmer sig bakom de små plaststolarna där vi brukar äta den lokala nudelsoppan Phó till lunch. Inför det Vietnamesiska nyåret som inträffar om två veckor, Tét, är myndigheterna särskilt hårda och det är bara klubbar och barer med någon form av kontakt med någon inom partiet som kan ha öppet längre än 11-12. Självklart är det dit alla turister med pengar, inklusive vi, söker oss när man blir bortvisad från andra ställen. Och på så sätt upprätthålls de sociala strukturerna i Hanoi, precis som i resten av världen. Myndigheterna säger att de värnar om moral; istället handlar det om ytterligare ett kugghjul i det samhällsomfattande maskineriet som skickar kapital uppåt, uppåt, uppåt. Rik blir rikare och fattig förblir. Och så rullar hjulen.

Phó på "restaurangens" enda bord i hörnet på en trottoar. Phó är en soppa som är speciell för Hanoi, och består
av god buljong som hälls över färska risnudlar, örter, kryddor, biff, kyckling eller tofu.  

Trafik i Hanoi