Vad gör du?

Tänk dig att du möter ett barn i ett hus någon stans långt borta. Precis fyllda fyra och väldigt blyg. För tre månader sedan ramlade hon i ett kar med kokande vatten, och hennes familj hade inte råd att ha henne på sjukhus i mer än tjugo dagar eftersom mamma måste vara hemma och hjälpa till på fälten. Hon sitter tyst i ett hörn av rummet utan byxor, tillsagd att inte skrämma gästerna, och med ett gapande brännsår över hela fram- och baksidan av mage, buk och lår. En del har läkt och fått en mörk rödlila färg, men på många ställen av hennes späda kropp gapar ljusa, vätskebildande sår stora som din handflata. Det måste göra så ont, och det skär i ditt hjärta att tänka på hur ärren kommer påverka den kvinna hon en dag kommer att bli. Hennes självbild, hennes fysiska förmåga, hennes möjlighet att vara bekväm med intimitet. Hennes chanser i ett samhälle som diskriminerar flickor eftersom rätten att ärva ligger hos män. Du lyckas locka fram henne med en färgpenna och lite papper, och ni turas om att rita cirklar i ett par minuter. Du tänker att även om det är omöjligt att hjälpa alla så ska du banne mig kunna hjälpa den här lilla tjejen. Du har pengar och status i samhället du besöker och skulle verkligen kunna göra skillnad för henne. Men hur?

Mamma steker kål och ris över elden. Lillasyster leker på golvet och pappa sover ruset av sig i ett annat hörn av rummet. Han har ansvar för hushållsekonomin och är en snäll man, men gillar att spela och dricka som de flesta av männen här. Det är en fattig familj med rätt till finansiell hjälp från kommunen, men på grund av den genomkorrumperade kommunledningen så har den hjälpen har gått till en familj med bättre kontakter. 

Om du ger dem en större summa pengar, kan du vara säker på att pengarna går till flickan? Om du skickar en summa pengar varje månad, hur vet du att pengarna når familjen och inte fastnar i giriga fickor på postkontoret? Om du hittar en person som är villig att administrera pengarna efter behov, hur vet du att hon eller han efter ett tag inte bestämmer sig för att den egna familjen behöver pengarna bättre?

Och så förstår man plötsligt att man står mitt i kärnan av bistånds-problematiken. Den stirrar dig rakt i ögonen i form av ett barn som behöver din hjälp och hon sitter mindre än en meter ifrån dig, men strukturerna som styr är så stora och du är helt plötsligt så liten. I ett samhälle präglat av korruption och könsdiskriminering där det som borde vara så enkelt blir så svårt. 
Vad gör du?