Mellanlandning

Jag ligger i en hotellsäng i staden Hoang Su Phi, under ett myggnät som vi spänt upp med hjälp av en klädhängare och en stol. Jannas och min lilla fristad ser ut som en sån där koja som man byggde när man var liten, när man kunde skapa ett slott med en filt och ett par stolar. Det är i alla fall helt, rent, och mjukt, och jag sover gott.

Hoang Su Phi (eller Vinh Quan som staden egentligen heter) ligger i Ha Giang provinsen som utgör Vietnams nordligaste gräns mot Kina. Här finns två större gator, tre mindre hotell, en karaokebar och en liten marknad på söndagarna. Vi har spenderat fyra dagar i byarna Nam Ty och Nam Dich som ligger ca 30 respektive 15 kilometer härifrån längs smala bergsvägar som slingrar sig mellan dal och topp, genom moln, djungel, ris-terrasser och över floder. Det är sjukt vackert här. Ha Giang kallas ibland för "the Gate to the Sky" och det är inte svårt att förstå varför när man oftare än inte vaknar i höjd med molnen. Om en knapp vecka ska vi tillbaka för att genomföra den studie vi kommit hit för att göra, men under ett par dagar nu så är hela klassen här i Su Phi för att smälta intryck och svetsa samman våra forskningsplaner. Jag ska försöka att uppdatera här så mycket jag kan.

Det är ganska svårt att beskriva den här upplevelsen. På fyra dagar har det hänt så mycket härliga, konstiga och jobbiga saker så man knappt kan hålla tankarna i styr i huvudet. Jag har ätit grisben och kycklingtarm, simmat i en bergsflod, mött en fjortonårig kille som fått sluta skolan för att kunna försörja sin mamma, plockat cassava, blivit loppbiten, druckit otaliga små koppar risvin, sått jordnötter, besökt en familj som är så fattig att allt de kunde bjuda på var kokta ägg, gått vilse i skogen, skrattat när jag inte skulle det och inte skrattat när jag borde, lärt mig tilltala människor runt mig på rätt sätt och lärt mig räkna till tio, bitit mig i läppen när unga mammor som ammar sina barn med ena handen dricker risvin med den andra, och ätit mer kål än vad jag trodde var möjligt under ett liv. Det är spännande, omtumlande och utmanande.

Trong och jag har hamnat hos en familj som tillhör Tay-kulturen och bor i stylthus högt uppe på ett berg. Det tar oss ca 40 minuter att klättra upp till huset från den enda gatan som utgör byn Nam Dichs centrum. Mr Sau och Mrs Suong, ett par på mellan 50-60 år, bor ensamma då deras barn gift sig och flyttat ut sedan ett par år tillbaka, och de har tagit emot oss med enorm värme och gästfrihet. Våra dagar börjar ofta vid sex-tiden då det blir ljust och slutar vid sju på kvällen då det blir mörkt. Mrs Soung tänder elden i mitten av huset och Mr Sau tar ett morgonbloss på sin meterlånga hemgjorda bambupipa och plirar ut över bergen för att kolla vädret för dagen. Ris eller nudlar med fläsk till frukost vid brasan, och sedan har Trong och jag en liten språk-lektion medan våra värdar sätter igång med dagens bestyr. Mot, hai, ba, boon - ett, två, tre, fyra. Dagens bestyr kan vara att samla bambuskott i skogen för middagen, hälsa på en granne på ett annat berg för att köpa en höna, eller att hjälpa till med sådden på grannens terrassodling. Men först ska djuren ha mat och vi har både hönor, grisar, bufflar, getter, en hund, och en katt. En tupp har vi också, som jag surar tyst över varje morgon eftersom hönshuset finns just under min sovplats. På dagarna har Trong och jag utforskat omgivningarna, hälsat på i andra vänners hushåll eller pluggat. Jag ser fram emot att åka tillbaka. Detta är verkligen en chans som kommer en gång i livet. Jag ska försöka berätta mer om vad vi upplevt under veckan, men nu avslutar jag med några bilder på vårt boende i Nam Dich. Det känns gott att vara tillbaka på bloggen igen (: 

Utsikten från huset. Det här ser jag varje morgon när jag borstar tänderna (:

Vårt fina Tay-hus. Under huset bor alla djuren förutom bufflarna, och där finns också ett grovkök
för att värma vatten och brygga risvin. 

Frukost vid brasan - Phó den här dagen. Huset består av ett stort, omöblerat rum med eldstad  i mitten och sovalkover längs väggarna. Äter gör man sittandes på golvet i en ring runt en bricka med mat.

Till vänster syns det lilla skjulet som rymmer vattentank, toalett (hål i marken) och dusch (kallvattenkran och hink). Vid kranen i mitten diskar vi, borstar tänderna och tvättar ansiktet på morgonen. Åt höger, förbi den lilla dammen där Mr Sau föder upp småfisk, ligger risterrasserna och utsikten. Den lilla grisen är tre månader gammal och lite blyg.

Trappan upp till ingången till huset - till vänster syns också den lilla utomhushallen med utsikt över risfälten. 

Husets bakre del med grovkök (undre delen) och förråd  (övre delen) och toalett/dusch/vattentank. Vårt lilla paradis (: