I vårt kvarter

.. kan det se ut såhär en fredagseftermiddag. Vi promenerade till Oui Oui för att äta sen lunch och skriva projektplan, och jag vågade ta med mig telefonen för att plåta lite på vägen. Varsågoda. Nu ska vi göra oss i ordning för kvällen, trevlig helg på er allihopa!

I Palermo Soho, vårt område i stan, finns butiker, cafeér, och massor av träd.

Palermo 2

Palermo 3

På franska cafét Oui Oui och väntar på mat.

Väntar på att få äta maten.

Fredagsmys French style!

Vardag i Buenos Aires

Det var väldigt vad dålig jag har blivit på att uppdatera, ber om ursäkt för detta! Tråkig tjej. Det kan ha att göra med att vi kommit in i någon form av vardagslunk här nere och att det inte händer så mycket för tillfället. Vi sover, dansar, pluggar, äter, promenerar, träffar folk och mår gott. Lägenheten har blivit hemma och kvarteren runt lika så, solen skiner och uteplatsen är fin.

Något väldigt spännande som hänt sedan senaste uppdateringen är dock att vi gjort våra två första intervjuer. Wohoo! Den första var med en tjej som i egenskap av representant för GAIA (Global Anti-Incinerator Alliance) var med när lagen vi arbetar med (Basura Cero) utformades i samarbete med flera organisationer, universitet, cartoneros, och staden. Den andra intervjun gjorde vi med en representant för Consuma Dignidad och han gav oss mycket nyttig bakgrundsinfo och många bra kontakter arbeta vidare  med. Det känns bra att vara igång med det arbetet och båda intervjuerna gav mycket, både i sig själva och att bygga vidare på.

I övrigt så har vi umgåtts en del med Jannas fina vänner här i staden. I förrgår var vi till exempel på middag hos de mexikanska bröderna (se bilderna nedan), ikväll ska vi ut med en annan vän och testa olika restauranger och barer i stan, och imorgon ska vi hem till bröderna igen på grill. Mellan intervjuer, dans och häng så sitter vi mycket på uteplatsen och läser eller skriver eller bara solar (se bilden längst ner) (:

Så vi har det bra i vår nyfunna vardag, och därför ber jag om ursäkt om det inte är så mycket spännande som kommer upp på bloggen just nu. Vi är i startgroparna på vårt arbete och ju längre vi kommer med spännande intervjuer och utflykter, desto mer kommer ni få höra här. Nu ska vi iväg och äta lite och plugga på ett café en bit bort. Hoppas ni har det gott hemma!

Uteplatsen ovanför en av brödernas lägenhet komplett med
kolgrill - många fina kvällar blir det här.

Ale (vår kock!) och Janna 

Ales lägenhet som är så kick ass som en lght kan vara,
på ett väldigt studentigt, stökigt och loftigt sätt.

Och ännu en hård dag på kontoret..

En solig morgon

Efter några dagars mulet och regn är solen tillbaka. Idag vaknade jag i ett sovrum badat i solljus (mycket på grund av att trä-jalusin som ska hålla ljuset borta bara går att dra ner halvvägs) och studsade upp för att leta efter min bikini. Frukost i solen och ett avsnitt av P1s grymma podcast "Konflikt" i lurarna medan Janna läser en bok. Livet är fint.

Hittills är vi väldigt nöjda med lägenheten (se bilder i förra inlägget!) och med området den ligger i. Vi har hittat en bra mataffär, flera grönsaksaffärer, en dansstudio, en tvätteria, en liten deli, en mysig park, barer, restauranger och caféer som vi gillar. Palermo är en av de finare delarna i innerstaden och är väldigt turistigt med en lite internationell mys-känsla över det hela, men trots en viss exklusivitet så finns anledningen till att vi är här, "cartoneros" och deras arbete med att sortera och ta vara på stadens sopor, ständigt påtaglig omkring oss. Ofta så arbetar de på kvällen och då ser man både uniformerade och civilklädda som kommer med sina stora vagnar fulla av material. Vi håller just nu på och mejlar fram och tillbaka med cartoneros-cooperativ, NGO's och Buenos Aires stad för att försöka pejla läget angående möjliga intervjuer. Spännande.

En kille som arbetar med att samla återvinningsbara material och hans vagn.

Två cartoneros på Buenos Aires gator

Själva lägenheten är vi som sagt hemskt nöjda med. Det var den andra lägenheten vi tittade på och vi slog till direkt på plats, för vilket vi är väldigt glada. Det är lite småsaker som inte funkar eller som kärvar till och från, men det är inga större problem. Hittills har vi bara sett en kackerlacka (som jag modigt plockade upp med hushållspapper och slängde över muren) och en större spindel, och det får man väl räkna som en win (: Vi försöker hålla så rent det bara går i köket och resten av lägenheten för att inte bjuda in några oönskade matgäster så de besök vi haft hittills består lyckligtvis endast av Santiago, vår snälla och halvdöva äldre hyresvärd, och de två mexikanska bröderna som var över på middag i tisdags. Vi sover gott och äter bra, försöker gå på en dansklass minst en gång om dagen och mejlar och läser inför arbetet. Det känns som att vi både landat i något vi kan kalla hem och samtidigt kommit igång med vår uppgift, vilket är en riktigt skön känsla. För mig är också en stor sak att jag, till skillnad från i Vietnam, kan förstå det mesta som sägs runt om och till mig. Jag kan hänga med på vad som händer på ett helt annat sätt, vare sig det är en konversation i en gatukorsning eller en beställning på en restaurang, även om jag inte alltid kan svara så bra på min knaggliga konversations-spanska (; Men jag räknar med att snappa upp en hel del innan vi åker hem.

Nu ska vi göra oss i ordning och gå och hitta en fin park någonstans där vi kan lägga oss och jobba på brännan (: Här kommer lite fler bilder från lägenheten så länge. Kram på er där hemma i kylan!

Utsikt från mitt sovrum ut mot uteplatsen (:

Förberedelser inför tisdagskvällens middag, börjar lära mig hur man trixar med gasspisen.

Dagens frukost i solen!

Sämre kan man ha det på en fredagsmorgon.

Sol genom grönskan från en klarblå himmel.
Nu ska vi ut och glassa, hej så länge!

30 år idag!

Idag är ingen vanlig dag, idag är Johans födelsedag! 

HURRA HURRA HURRAA!

Haha, grattis älskling (: Du är guld för mig!

Lägenheten i bilder

Välkommen till vår lägenhet! Det första man ser
när man kommer in genom förren är vardagsrummet, som ser ut såhär.
Härifrån kan man gå ut till...

... vår härliga uteplats!

Uteplatsen är full med fina och stora växter, och
öppna ytor för alla slags aktiviteter. Går man in i den vita
 dörren som skymtar till vänster i bild så kommer man ...

.. hit! Till ett extrautrymme för förvaring av till exempel stolar.

Väl tillbaka i vardagsrummet så hittar man hall och matplats,
och man skymtar även köket mellan fönstret som förenar dessa två rum.
Går man förbi bänken till höger i bild kommer man till...

...en liten korridor! Härifrån kan man ta sig till många
spännande rum, men vi börjar med. att gå längst ner till..

...badrummet! Komplett med badkar, bidé, och allt
annat som kan behövas.

Först i korridoren finns dock dörren till det tidigare nämnda köket!
I bild ser vi kyl, frys, gasspis och -ugn samt köksbord. Dessutom syns
en spännande dörr till höger om spisen som vi ska
utforska alldeles strax.

Kök ur vinkel 2: syns i bild gör halldörr och köksbord.

Här har vi gått in i dörren vid spisen och hittar tvättmaskin,
städmaterial och strykmöjlighet.

Till vänster i förra bilden finns ytterligare en dörr som leder till
ett öppet schakt mellan husen, ytterligare ett "extra".
Här kan man göra lite vad man vill.

Tillbaka i hallen kan man gå in till Jannas eller mitt rum som ligger
bredvid varandra och vetter åt uteplatsen. Här ser vi Jannas lilla krypin.

Och här är mitt. Båda rummen är kompletta med stora garderober
och minst en helkroppsspegel - joy! 

Mitt emellan rummen i korridoren liggen en liten mini-toalett
som vi gissar är ca 1 m2 till ytan.
Och det var allt gott folk! Hoppas att vi gjort det rättvisa,
vi trivs jättebra än så länge!

Hälsningar från taket

Den största nyheten idag är att vi blivit med lägenhet! En härlig trea på rymliga 100 m² och framför allt med en jättefin och lummig uteplats full med växter. Det kommer bli många dagar av kombinerat plugg och arbete på brännan. Lägger upp bilder när vi flyttat in!

Trots att detta bara är dag tre i Buenos Aires så känns det som att vi hunnit med massor, antagligen för att vi jobbar oss igenom allt härligt staden har att bjuda på i rasande Janna-takt. Både igår och idag har vi promenerat runt i de centrala stadsdelarna och Janna har visat flera av sina BsAs-favoriter. Vi har redan hunnit med ett besök till Café Tortoni (som vi båda tyckte var överskattat), ätit bife de chorizo med chimichurri, strosat runt i små butiker i Palermo, kollat lägenheter, gått förbi operan, parlamentet och Obelisken.

I samma andra hände det sig också att vi hamnade på en av Jannas mexikanska vänners balkong samma kväll som vi kom hit och blev bjudna på grillad biff och kanin (!), sallad, rödvin och äppelpaj. Tillsammans med fransoser, argentinare och en brasilianare som hette något så ljuvligt som Fernando mumsade vi på resultatet av en av mexikanarnas fantastiska grill-skills. MUMS säger jag bara. En av topp tre måltider i hela mitt liv, det finns kött här som inte går att beskriva. Att vi senare under natten, jetlaggade och halvfräscha, på olika vägar slussades vidare och in på en av stadens mest exklusiva klubbar var pricken över det magiska i som blev vår första kväll här. Vi trillade in på vårt hostel tidigt morgonen därpå efter en fantastisk natt och var så trötta att vi knappt mindes att vi tog oss till sängarna. Helt klart en bra start.

Så det var historien om kaninen, Pacha och mexikanarna. Det finns iofs fler sköna detaljer, men det tar vi i sommar (: Just nu sitter jag faktiskt på taket på vårt hostel och njuter av den sista solen över hustaken. Har hittat mig ett fint litet ställe under vattentanken allra högst upp efter att ha klättrat upp på en brandstege för att få bättre utsikt, men är inte riktigt säker på om jag får vara här. Bredvid mig har jag en morot, en flaska vatten och en minihögtalade som spelar lite skön musik i skymningen  Jag sitter här och skriver och myser över att vi är här, att vi hittat en bra lägenhet, att staden är fin och att vi har så lång tid på oss att uppleva allt. Jag är så glad över privilegiet att få skriva vår C-uppsats just här, tillsammans, och runt ett ämne som vi båda tycker är både viktigt och intressant. Det känns som att det kommer bli två intensiva månader, och jag välkomnar dom med glädje (:

Sightseeing!

På Plaza Serrano med lite gottigt

Utsikt från taket - Evita på byygnaden längst bort

Ännu mer utsikt! 

Schhh....

Sista och första intryck

Hej hej. Jag känner att jag varit riktigt dålig eftersom jag inte avslutade Vietnam-resan på ett snyggt sätt, och tänkte därför försöka påbörja Argentina in style (notera den nya stylingen på bloggen!). Men först några avslutande ord om fältkursen.

Efter att vi skrivit klart våra arbeten i Hue (se nedan, sista inlägget från Vietnam) så återvände vi till Hanoi för att presentera våra resultat och samla ihop oss lite innan vi åkte hem igen. Trong och jag presenterade våra slutsatser, huvudragen av vilka är att land-allokering av skogsmark upprätthåller och förstärker socio-ekonomiska skillnader mellan och inom hushållen vi intervjuat. Det gjorde vi bra tycker jag, och det var oerhört spännande att få genomföra en mindre fältstudie på det här sättet. Efter presentationerna så var sista veckan en härlig vecka med mycket kul, god mat, och självklart, många tårar. Det var jobbigt att säga hejdå till våra fina vänner och till staden som man kallat hem de senaste två månaderna. Det jag tagit med mig från hela den här upplevelsen är självklart alldeles för stort för att förklara, och förmodligen vet jag inte ens än till vilken utsträckning det påverkat mig och kan komma att påverka i framtiden. Det jag vet att jag har med mig är dock många nya bekantskaper och vänskapsband, erfarenhet av samarbete över språkliga och kulturella gränser, och en stor portion perspektiv på den egna förmågan och den egna tillvaron. Det har varit en fantastisk resa, och jag skulle göra om den igen hundra gånger igen. 

Men nu sitter jag här. På ett hostel i Buenos Aires med lite frukost och väntar på att Janna ska vakna. Overkligt. Solen skiner utanför och det blåser en svalkande bris genom de breda, ljusa avenyerna och boulevarderna som utgör innerstaden. Resan har gått bra trots lite förseningar, och vi har redan under vårt första dygn hunnit med en hel del som jag kommer skriva om lite senare (spoiler: det berör ämnen som grillad kanin, Pacha, och mexikanare) Det kommer tyvärr inte bli lika mycket bilder under den här resan eftersom det är en ganska dålig idé att gå omkring med någonting av värde på sig här, men de få jag lyckas hitta eller låna kommer jag lägga upp och så får jag helt enkelt försöka beskriva resten så bra jag kan (: Litar på att er fantasi kan hjälpa till med resten. För att vi ska hinna iväg och kolla på lägenheter idag tror jag dock att jag får gå upp och väcka min sjusovare till vän nu, så jag lämnar er med en bild från flyget. Ovanför Brasilien, under stjärnorna (: Mäktigt. Kram så länge!

Brasilien och stjärnorna

Att slutspurta i ett sommarparadis

Så här nära kommer jag solen, värmen och sommaren här i den lilla sömniga staden Hue. Vi skriver på heltid och är snart klara med rapporterna, men trots att vi åkte hit från Hanoi med intentionen att ha ett riktigt skrivläger så önskar jag ändå att vi hade haft mer fritid att utforska staden (och inte minst stranden ca en mil bort). Att komma hem med en bränna hade ju inte suttit fel. För hem åker vi snart. Om mindre än en vecka idag. I skrivande stund är klockan 17:31 i Sverige och det betyder att jag om exakt en vecka och 45 minuter sätter fötterna på centralstationen i Göteborg igen (om allt går som det ska). Hem ljuva hem, å vad jag längtar. Men för nu så får jag nöja mig med ytterligare en hotellutsikt, hämtpizza och cola, och ytterligare en dag av mer eller mindre fokuserade studier. Imorgon kväll åker vi nattbuss tillbaka till Hanoi, och sedan börjar nedräkningen på allvar.

Utsikt över Hue

Business as un-usual

Ja, vi går ju faktiskt i skolan här i Vietnam. Den här veckan går det inte att ta miste på det eftersom vi sitter every day, all day och försöker få ihop våra fältrapporter. Vietnameserna är tyvärr inte så pigga på att skriva och eftersom de har ett säkert godkänt för den här kursen på förhand bara genom att delta så finns inget incitament för dem att lägga ner särskilt mycket tid på konstigt abstrakt tänkande och annat fluff som de inte är vana vid. Man kan diskutera hur smart det upplägget är. Men situationen är i alla fall som den är och det betyder mycket press på oss svenskar, och därför har vi under den senaste veckan intagit caféer runt om i Hanois gamla kvarter och hinkat importerat te och kaffe. Imorgon ska det första utkastet lämnas in, och jag är just nu uppe i ca 3000 ord av en minimigräns på 7000. Roligt. Därför ska jag nu återgå till rapporten och försöka få ihop ett hyfsat begripligt metod-stycke. Önska oss lycka till!

Dagens café är Joma. Dagens låt: Temper Trap - Miracle.

Vad gör du?

Tänk dig att du möter ett barn i ett hus någon stans långt borta. Precis fyllda fyra och väldigt blyg. För tre månader sedan ramlade hon i ett kar med kokande vatten, och hennes familj hade inte råd att ha henne på sjukhus i mer än tjugo dagar eftersom mamma måste vara hemma och hjälpa till på fälten. Hon sitter tyst i ett hörn av rummet utan byxor, tillsagd att inte skrämma gästerna, och med ett gapande brännsår över hela fram- och baksidan av mage, buk och lår. En del har läkt och fått en mörk rödlila färg, men på många ställen av hennes späda kropp gapar ljusa, vätskebildande sår stora som din handflata. Det måste göra så ont, och det skär i ditt hjärta att tänka på hur ärren kommer påverka den kvinna hon en dag kommer att bli. Hennes självbild, hennes fysiska förmåga, hennes möjlighet att vara bekväm med intimitet. Hennes chanser i ett samhälle som diskriminerar flickor eftersom rätten att ärva ligger hos män. Du lyckas locka fram henne med en färgpenna och lite papper, och ni turas om att rita cirklar i ett par minuter. Du tänker att även om det är omöjligt att hjälpa alla så ska du banne mig kunna hjälpa den här lilla tjejen. Du har pengar och status i samhället du besöker och skulle verkligen kunna göra skillnad för henne. Men hur?

Mamma steker kål och ris över elden. Lillasyster leker på golvet och pappa sover ruset av sig i ett annat hörn av rummet. Han har ansvar för hushållsekonomin och är en snäll man, men gillar att spela och dricka som de flesta av männen här. Det är en fattig familj med rätt till finansiell hjälp från kommunen, men på grund av den genomkorrumperade kommunledningen så har den hjälpen har gått till en familj med bättre kontakter. 

Om du ger dem en större summa pengar, kan du vara säker på att pengarna går till flickan? Om du skickar en summa pengar varje månad, hur vet du att pengarna når familjen och inte fastnar i giriga fickor på postkontoret? Om du hittar en person som är villig att administrera pengarna efter behov, hur vet du att hon eller han efter ett tag inte bestämmer sig för att den egna familjen behöver pengarna bättre?

Och så förstår man plötsligt att man står mitt i kärnan av bistånds-problematiken. Den stirrar dig rakt i ögonen i form av ett barn som behöver din hjälp och hon sitter mindre än en meter ifrån dig, men strukturerna som styr är så stora och du är helt plötsligt så liten. I ett samhälle präglat av korruption och könsdiskriminering där det som borde vara så enkelt blir så svårt. 
Vad gör du?